Jag har ett par gånger nu fått frågan ”Hur går det med ditt uppdrag, vad gör du för något?”, i all välmening såklart, men det har ändå fått mig att fundera över just detta: hur går det, vad gör jag och hur blir detta synligt?

 

Jag tänker för det första att uppdraget och karriärtjänsten är något man får för det arbete man redan gör, inte något man får för att börja göra något. Nu är mitt uppdrag att sprida det jag redan gör vidare till andra, hitta nya utvecklingsområden hos mig själv, organisera möten och förhoppningsvis skapa reflektion hos kollegor. Genom detta kan vi sedan få en bättre kvalitet i undervisningen som i sin tur kan leda till högre måluppfyllelse. Det kommer inte att hända över en dag, inte heller efter tre månader, utan det kommer att ta tid.

 

Mycket av det jag gör i uppdraget är kanske inte synligt eftersom det sker genom det tysta, inom mig själv, genom reflektion. Hur jag tänker när jag ”bygger upp” en lektion eller hur jag agerar i undervisningen det syns inte om man inte är där rent fysiskt. Inte heller vad jag tar till mig genom att läsa litteratur, är aktiv i sociala medier eller hur jag lär genom kollegiala möten, hur jag funderar över en planering av en ämnesträff, eller hur jag läser in mig på litteratur.

 

Det som syns är när det händer något konkret som går att ta på. Det som är mest konkret just nu är t.ex. den här bloggen, där jag dokumenterar de olika delarna i mitt uppdrag samt försöker påvisa min undervisning och mina tankar kring allt som har med denna att göra. Konkret är också att jag har skickat ut en förfrågan till alla lärare i kommunen kring vilka som undervisar i engelska (årskurserna 1-6), detta för att sammanställa en sändlista samt att få ihop någon slags inventering över vilka lärarna är. Jag har också bett om att få ta del av deras tankar vad gäller önskemål om ett övergripande tema för en ämnesträff i november som jag och kommunens övriga förstelärare ska hålla i. Ytterligare något konkret är att jag sedan en vecka tillbaka ingår i en utvecklingsgrupp vad gäller särskilda undervisningsgrupper i Enköpings kommun.

 

Jag vet inte om jag blev så mycket klokare, om jag har svarat på ursprungsfrågan men försteläraruppdraget är ett spännande uppdrag där både synliga och mindre synliga arbeten pågår. Det är roligt och utvecklande och jag stortrivs med mitt nya uppdrag!

Liknande inlägg

Kommentera

Publiceras ej